Dun

Dun är en speciell typ av fjäder som produceras av andfåglar, så som till exempel gäss och ankor, och enligt vissa uppskattningar förbrukar friluftsindustrin gåsdun och ankdun i liknande volymer. Cirka hälften av gåsdunet produceras i Kina medan den återstående hälften huvudsakligen produceras i Europa. Produktionen av ankdun sker däremot huvudsakligen i Kina (~90%), medan Europa står för merparten av de återstående 10%.

Gåsdun påstås ibland ha överlägsna egenskaper jämfört med ankdun, även om det kan vara mycket svårt att förklara och förstå skillnaden mellan dem om man inte är expert på ämnet. Faktum är att båda duntyperna har låg vikt, bra isoleringsförmåga och låg packvolym, vilket gör dem till ett särskilt attraktivt material att använda i både friluftskläder och sovsäckar. Dunet återhämtar sig också snabbare från kompression än syntetfibrer så länge det är torrt, vilket gör det till ett mycket praktiskt resesällskap i kalla och torra väderförhållanden.

  • Den här artikeln ingår i en serie om några av de material som används i relativt stor utsträckning i utrustning, skor och kläder avsedda för friluftsliv, och i dessa artiklar läggs fokus på materialens livscykel. I praktiken innebär det att artiklarna i den här serien inte bara handlar om funktionalitet, utan också uppmuntrar läsaren att fundera över vart materialen kommer ifrån, vilken kvalitet de har, och om de kan återvinnas innan man bestämmer sig för att köpa en viss produkt. Även om detta instinktivt kan kännas komplicerat krävs det egentligen bara grundläggande kunskaper om de få material som används i nästan alla friluftsprodukter, och att man läser produktinformationen eller den informativa etiketten på produkten.

  • Den information som presenteras i denna artikel kan inte förväntas vara allmängiltig, delvis på grund av att artikeln är skriven ur ett nordeuropeiskt perspektiv. Artiklarna som publiceras i denna serie kan av praktiska skäl inte heller ge en fullständig bild av de olika frågor som rör produktion, bearbetning, användning eller bortskaffande av de olika material som diskuteras i dem. Artiklarna ger inte heller någon särskilt teknisk beskrivning av de ämnen som valts ut för diskussion, vilket beror på att detta inte är syftet med dessa artiklar. I stället är artiklarna avsedda att ge en lättförståelig introduktion till några av de frågor som ofta uppstår i forskningslitteraturen och på det sätt inspirera läsaren att fortsätta sin egen forskning i de ämnesområden som diskuteras nedan.

    Informationen i denna serie bygger på offentligt tillgänglig akademisk forskning, forskning som utförts av forskningsinstitut och forskning som beställts av statliga och icke-statliga organisationer. Information från offentligt tillgängliga dokument har kompletterats med författarens egen yrkeserfarenhet.

Hur råvaruproduktion påverkar människors hälsa och miljön?

Mindre än en procent av alla textilier materialåtervinns från fiber till nya högkvalitativa fibrer, vilket innebär att de sociala och miljömässiga effekterna av återvinning av råvaror är marginella jämfört med de som orsakas av produktionen av nya råvaror.

Jungfruliga råvaror:

  • Det dun som används i friluftskläder och utrustning är i stor utsträckning en biprodukt från köttindustrin, vilket betyder att dunet som används i västar, jackor och sovsäckar i regel plockas från fåglar först efter slakt. Ankor slaktas vanligtvis redan vid 7–8 veckors ålder, medan gäss lever något längre, i genomsnitt 8–9 månader.

    I vissa fall plockas dun medan fåglarna fortfarande lever. "Live plucking”, som processen heter, används för att maximera mängden dun och fjäder varje fågel producerar innan de slaktas, och förespråkare menar att den här processen är relativt smärtfritt om den sker i rätt ålder och under rätt fysiologiska förutsättningar. Samtidigt finns det omfattande dokumentation som visar att live plucking kan orsaka lidande och skador när det utförs vid fel tidpunkt, vilket gör metoden mycket problematisk från en etisk synpunkt.

    Det verkar som att det enda sättet för ett företag att vara säker på att det dun som används i dess produkter är etiskt producerat är faktiskt att arbeta direkt med dunproducenterna. De material som köps från den globala marknaden har inte alltid den spårbarhet som krävs för att kunna verifiera påståenden om materialens kvalitet, vilket också innebär att om du vill vara säker på att dunet i dina kläder eller utrustning är etiskt producerat måste du vara redo att ställa okonventionella frågor.

  • Storskalig produktion av ankor och gäss har en påtaglig miljöpåverkan, även om omfattningen varierar beroende på produktionssystemets intensitet och storlek, geografi, och vilka delar av livscykeln man inkluderar i beräkningen. De flesta offentliga livscykelanalyser som är finns fokuserar tyvärr oftast på enskilda produkter istället för industriell anka- och gäsproduktion, vilket gör det svårt att skapa en mer detaljerad bild över de olika miljöaspekter som kännetecknas av fågeluppfödning över olika regioner. Oavsett brist på forskning finns det några aspekter som vi kan diskutera i ljuset av de befintliga analyserna.

    När det gäller klimatet har fåglar generellt lägre klimatpåverkan än idisslare, det vill säga nötkreatur och får, men det betyder inte att fågelproduktion är en klimatneutral process. Utsläpp av växthusgaser uppstår bland annat under djurhållningen och foderproduktionen, och det uppskattas att en betydande del av den totala klimatpåverkan en dunjacka eller sovsäck har faktiskt är kopplad till dessa två aspekter.

    Förutom klimatet kan storskalig produktion av ankor och gäss även påverka den lokala miljön. Odlingen av spannmål (som används som foder) bidrar till exempel i många fall till utsläpp av kväve och fosfor, som i sin tur bidrar till övergödning av sjöar och floder. Vattenkvaliteten kan också försämras i takt med att skalan på fågeluppfödning och mängden gödsel ökar. Gödsel bidrar nämligen också kraftigt till övergödning, vilket bidrar i de flesta fall till algblomningar, som i sin tur ökar syrebrist i vattendragen. Om man vill hitta ett praktiskt exempel på hur övergödning påverkar vattenkvalitet och den biologiska mångfalden som lever i dessa vattendrag kan man göra en fältstudie på Östersjön för att se hur övergödslingen kan leda till ändringar i vattenkvalitet som är mycket svåra att vända om.

Bearbetning

Innan dun och fjädrar kan användas i textilier måste de rengöras från fetter som är en naturlig del av dem, men som också kan härskna med tiden. Fetter tvättas bort med hjälp av specialtvål, varefter dun och fjädrar torkas och separeras från varandra i industriella torktumlare. Processen gör dunet utan tvekan rent, men också känsligt för fukt, vilket kan bli ett betydande problem under vissa väderförhållanden eftersom dun förlorar upp till 80 % av sin isoleringsförmåga när det blir blött.

Dun kan göras mer motståndskraftigt mot fukt genom impregnering. Impregneringsmedel har historiskt innehållit per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) och klorfluorkarboner (CFC) som är mycket effektiva, men dessa ämnesgrupper har blivit allt mer kritiserade under de senaste tjugo åren. Detta beror på att de kemikalier som ingår i dessa ämnesgrupper är svårnedbrytbara, bioackumulerande och misstänks ha allvarliga effekter på både miljö, djur och människors hälsa. Det enda effektiva sättet att destruera dessa kemikalier är att behandla dem med industriella kemikalier eller bränna dem i extrema temperaturer, vilket innebär att när de väl hittar sin väg i naturen eller i våra kroppar är de utanför vår kontroll.

Vissa tillverkare försöker ersätta PFAS med silikoner, en typ av polymerer som påminner om plaster. Silikoner framstår ofta som det "mindre onda" valet jämfört med PFAS och CFC, men de är inte heller problemfria: eftersom de är oljebaserade medför deras tillverkning och avfallshantering betydande utsläpp av växthusgaser. Dessutom släpper silikoner (likt plaster) ifrån sig mikroskopiska partiklar under hela sin livstid. Även om varje enskild partikel är liten blir den samlade mängden ett stort problem, och enbart i Europa beräknas den årliga avrinningen av mikroplaster till naturen motsvara ungefär 72 miljoner halvliters plastflaskor.

Transport

Vi lever i en sammanlänkad värld där det inte är ovanligt att råvaror produceras i ett land, medan de raffineras i ett annat land, tillverkas i produkter i ett tredje land, och konsumeras i ännu ett annat land. I praktiken innebär allt detta att råvaror, material och produkter transporteras flera gånger över långa distanser innan de säljs till oss, konsumenter, vilket är ett miljöproblem i sig eftersom den globala sjöfarts- och transportindustrin är starkt beroende av fossila bränslen (som naturgas och diesel) för att hålla sina fartyg och fordon i rörelse.

Om du inte känner till hur koldioxiden cirkulerar i naturen runt omkring oss kan vi förenklat säga att levande växter absorberar koldioxid från luften, men när en växt dör och bryts ned (eller förbränns) släpps koldioxiden ut i atmosfären igen. I praktiken innebär detta att världens växtlighet på sätt och vis skapar en sluten koldioxidcykel där levande växter absorberar den koldioxid som frigörs av döda växter, men också att denna balans kan förstöras genom förbränning av fossila bränslen som tillför betydligt mer koldioxid till atmosfären än vad växterna kan absorbera. Allt detta är naturligtvis bara en del av sanningen, men förhoppningsvis ger det dig en uppfattning om varför användningen av fossila bränslen är så problematisk, inklusive det bränsle som vi använder i våra fartyg och fordon för att transportera varor och kläder.

Konsumentvaror transporteras inte bara internationellt, utan även inom nationsgränser. När ett paket till exempel anländer till ett land passerar det genom ett nätverk av lager innan det slutligen levereras till en fysisk butik där det säljs, eller direkt till dig. Tyvärr har den ökande populariteten för online-shopping också lett till en ökning av inrikestransporter, delvis på grund av att många av de beställda produkterna också returneras till avsändaren, vilket har skapat en ny källa till koldioxidutsläpp som verkligen bör beaktas när man talar om miljövänligheten av våra konsumtionsvanor.

Användning

  • Dun används främst som fyllnadsmaterial i produkter som är avsedda att hålla oss varma. Förhållandet mellan dun och fjädrar varierar något från produkt till produkt, men den goda nyheten är att detta förhållande oftast redovisas på de produktetiketter som jackor och sovsäckar kommer med. Den här informationen gör det lättare för konsumenterna att få en fingertoppskänsla om vad produkten innehåller, men det finns kanske utrymme för ytterligare förklaringar om vad de olika siffrorna på etiketterna faktiskt står för: den första siffran i dun/fjäder-förhållandet (t.ex. 93:7, 90:10 eller 80:20) används för att ange hur stor andel av fyllningen som är dun (i procent), medan den andra siffran anger andelen fjädrar.

    Dun anses ofta vara ”bättre” än fjädrar eftersom det är lättare, isolerar bättre och kan packas i ett mindre utrymme än fjädrar, men vad oftast glöms bort är att kvaliteten på dunet också kan variera. Detta gör det svårt att säga med absolut säkerhet om en jacka med 93:7 dun/fjäder-förhållande är varmare än en jacka med 90:10 fyllning, men också att man kanske bör fokusera på frågan om hur mycket fyllning en sovsäck eller jacka har snarare än att bli alltför besatt av dun/fjäder-förhållandet.

    En del av oss är allergiska mot dun. Om du misstänker att du är en av dessa personer kan det vara en bra idé att låna ett dunfyllt plagg eller en sovsäck av en vän eller familjemedlem för att testa hur din kropp reagerar på dun. Det kan förstås kännas lite opraktiskt eller till och med pinsamt att fråga någon om man får låna deras saker, men man vill ju inte lägga ut en massa pengar på något man inte kan använda, eller hur?

  • Dun leder inte värme särskilt mycket, vilket är en mycket praktisk egenskap i ett material som används främst för att skydda sin användare från kyla. Denna egenskap ensam förklarar dock inte varför dun är en så effektiv isolator. I stället måste vi också inse att in- och utflödet av luft påverkar dunfyllningens förmåga att hålla oss varma.

    Kort sagt kan både dunplagg och sovsäckar hålla dig varm så länge dunet bildar små fickor där luft står stilla. Den här observationen hjälper oss också förstå varför tyget som används i dunjackor och sovsäckar oftast är vindavvisande (dvs. på det sättet rör sig inte luften in och ut ur dunisoleringen hela tiden). Vad detta innebär i praktiken är att dunisolering fungerar som bäst när vi inte rör oss för mycket eftersom detta skulle leda till en situation där vi trycker ihop fyllningen, vilket tömmer den från luften och sedan fylls upp med ny och kallare luft.

    Dun är mycket känsligt för fukt, vilket våra kroppar producerar stora mängder av när vi börjar känna oss för varma. En annan metod att se till att isoleringen blir genomblöt och tappar sin isoleringsförmåga är att utsätta den för regn, vilket verkar vara en populär folksport, särskilt i stadsmiljöer. Att delta i denna sport kan dock inte rekommenderas på övernattningsturer för den enkla anledningen att dunisolering torkar extremt långsamt. I värsta fall kan detta leda till att dunfyllningen i värsta fall kan frysa till klumpar om lufttemperaturen sjunker tillräckligt, och att dunfyllningen förlorar sin isolerande förmåga när du behöver det som mest.

  • Dunets effektivitet som isolator beror på att det skapar små luftfickor där luften står stilla. Detta gör att man kan se dunisoleringen nästan som ett lager av små, stillastående luftbubblor inneslutna i fjädrar, vilket beror på att dessa luftbubblor förhindrar värmen från din kropp från att strömma ut i den kallare omgivningen. Detta system fungerar utmärkt i torra förhållanden, men när dunet blir blött kollapsar strukturerna, luftfickorna försvinner, och dunet tappar sin isoleringsförmåga.

  • Dun i sig innehåller sällan ämnen som är skadliga för människor eller miljön. Den här bilden ändras dock dramatiskt om dunet behandlas med silikoner, PFAS eller CFC. Silikoner kan till exempel innehålla mjukgörare och flamskyddsmedel, som silikonerna släpper ifrån sig under hela sin livstid, och som kan påverka vår hormonbalans och reproduktiva hälsa negativt. PFAS och CFC uppskattas däremot vara mycket skadliga för miljön, men också för människors, djurs och insekters hälsa. Eftersom dessa ämnen inte bryts ner naturligt betyder det att ju mer dessa ämnen produceras och används, desto mer ackumuleras de i miljön och våra kroppar. Detta är redan i sig en bra anledning att undvika produkter och material av olika slag som innehåller dessa ämnen.

Underhåll

Dunet är oftast inklämt mellan två vindavvisande tyger, vilket gör det svårt för både luft och fukt att röra sig in och ut ur konstruktionen. Denna konstruktion förklarar till stor del varför dunfyllda plagg och sovsäckar känns så varma, men också varför det är så svårt att torka dunfyllda plagg och sovsäckar när de väl blivit fuktiga.

Ett enkelt men effektivt sätt att förlänga livslängden på dina dunfyllda ägodelar är att hänga upp dem på en torr och välventilerad plats efter användning, så att de får en chans att torka ordentligt. Det kan däremot inte rekommenderas att du försöker torka dina dunfyllda kläder eller utrustning över öppen eld, vilket beror på att tyget som används i dunjackor och -sovsäckar är extremt känsligt för gnistor. Du kan däremot torka din dunjacka eller -sovsäck i en torktumlare när du kommer tillbaka hem från ditt äventyr, men det är ett ganska litet nöje när resan dit är fortfarande lång och lufttemperaturen fortsätter att sjunka.

Det rekommenderas ofta att dunfyllda jackor och sovsäckar förvaras luftigt, och det finns faktiskt en bra anledning till detta. Om dun komprimeras i veckor och månader kommer det att påverka dunets förmåga att återhämta sig, vilket i sin tur direkt påverkar hur varma jackorna och sovsäckarna kommer att vara i längden.

Avfallsfas

När européerna slänger sina kläder är det stor sannolikhet att de förbränns, medan mindre än en procent av allt textilavfall faktiskt återvinns till råmaterial som kan användas för att tillverka nya textilier av samma eller högre kvalitet. Förhoppningsvis kommer detta att förändras i framtiden, eftersom EU har beslutat att hushållen ska kunna återvinna sina gamla kläder på samma sätt som vi återvinner metall-, glas- och pappersförpackningar. Det kommer dock att ta år, om inte decennier, innan svenska företag kan bearbeta textilavfall till högkvalitativ råvara, vilket innebär att det idag enda sättet att minska vår miljöpåverkan är att producera och köpa färre textilier.

Vissa kläder och sovsäckar påstås innehålla återvunnet dun, men eftersom det för närvarande saknas ett effektivt sätt att samla in textilavfall från hushållen och återvinna dem, kvarstår frågan var dunet kommer ifrån? Även om dunet skulle komma från gamla konsumentprodukter har det sannolikt transporterats mellan flera länder – först för att hitta ett företag som kan återvinna det, och sedan för att hitta ett företag som vill använda det återvunna dunet i sina produkter. Denna logistiska komplexitet innebär tyvärr att koldioxidavtrycket för återvunnet dun troligen inte är mycket lägre än för jungfruligt dun, men det är viktigt att komma ihåg att det inte väcker samma etiska frågor om djurskydd.

Sammanfattning

Dun har många önskvärda egenskaper som fyllnadsmaterial: det är lätt, har utmärkta isoleringsförmåga, tar liten plats och återhämtar sig snabbare från kompression än de flesta syntetiska material, vilket gör det till en praktisk resekompanjon, särskilt i kalla och torra väderförhållanden. En tydlig nackdel med dun är dock att det är extremt känsligt för fukt, vilket också är anledningen till att det impregneras med antingen silikoner eller industriella kemikalier som är skadliga för miljön, vår hälsa och klimatet. Dun är inte heller fritt från etiska problem, som främst är kopplade till hur djuren behandlas under sin livstid (för mer information, se diskussion om ”live plucking”).

Dun är kanske bäst lämpat för korta tekniska resor där det inte finns mycket plats för skrymmande eller tunga föremål, samt för användare som förstår materialets etiska komplexitet och därför är villiga att lägga extra tid på att hitta kläder och sovsäckar som innehåller antingen etiskt producerat eller återvunnet dun.