Kokkärl

De flesta av oss som regelbundet övernattar i tält kommer förr eller senare att köpa ett kokkärl. Kokkärl finns i olika former och storlekar som i stort sett fyller samma syfte, men det finns stora skillnader mellan de material som används för att tillverka dem. Innan du köper ett kokkärl är det därför värt att ta en stund och fundera över vilken typ av mat du vill kunna laga med den, och om du kommer att göra det över öppen eld eller använda en friluftsspis istället. 
Valet av material påverkar inte bara matlagningsupplevelsen, utan också hur mycket köksredskapet väger, hur snabbt det värms upp och hur jämnt temperaturen fördelas över kokkärlets yta. Valet av material spelar också en avgörande roll eftersom det i stor utsträckning avgör hur länge du kan använda köksredskapet innan det slits ut och du måste köpa ett nytt, men också om det kan återvinnas eller inte.

  • Den här artikeln ingår i en serie om några av de material som används i relativt stor utsträckning i utrustning, skor och kläder avsedda för friluftsliv, och i dessa artiklar läggs fokus på materialens livscykel. I praktiken innebär det att artiklarna i den här serien inte bara handlar om funktionalitet, utan också uppmuntrar läsaren att fundera över vart materialen kommer ifrån, vilken kvalitet de har, och om de kan återvinnas innan man bestämmer sig för att köpa en viss produkt. Även om detta instinktivt kan kännas komplicerat krävs det egentligen bara grundläggande kunskaper om de få material som används i nästan alla friluftsprodukter, och att man läser produktinformationen eller den informativa etiketten på produkten.

  • Den information som presenteras i denna artikel kan inte förväntas vara allmängiltig, delvis på grund av att artikeln är skriven ur ett nordeuropeiskt perspektiv. Artiklarna som publiceras i denna serie kan av praktiska skäl inte heller ge en fullständig bild av de olika frågor som rör produktion, bearbetning, användning eller bortskaffande av de olika material som diskuteras i dem. Artiklarna ger inte heller någon särskilt teknisk beskrivning av de ämnen som valts ut för diskussion, vilket beror på att detta inte är syftet med dessa artiklar. I stället är artiklarna avsedda att ge en lättförståelig introduktion till några av de frågor som ofta uppstår i forskningslitteraturen och på det sätt inspirera läsaren att fortsätta sin egen forskning i de ämnesområden som diskuteras nedan.

    Informationen i denna serie bygger på offentligt tillgänglig akademisk forskning, forskning som utförts av forskningsinstitut och forskning som beställts av statliga och icke-statliga organisationer. Information från offentligt tillgängliga dokument har kompletterats med författarens egen yrkeserfarenhet.

Material

De flesta moderna kokkärl som säljs på den nordiska marknaden är tillverkade av aluminium eller rostfritt stål, som båda är relativt hårda och lätta material. Det kan komma som en överraskning till vissa läsare att nästan alla järn och metaller som används i dagens friluftsutrustning tillverkas av så kallade jungfruliga råvaror, vilket innebär att de råmaterial som används i dem är inte återvunnen utan nya.

Gruvdrift lämnar alltid djupa ärr i landskapet, bland annat i form av förändrade vattennivåer, förorenade vattendrag, störda ekosystem och dammig luft. När mineralerna senare smälts och raffineras släpps också gigantiska mängder koldioxid ut i atmosfären, vilket är en osynlig men kraftfull drivkraft bakom den historiskt snabba klimatförändring som vi bevittnar idag.

Länk till artikeln om järn och metaller

Tipps:

Det bästa sättet för oss att minska vår miljöpåverkan är att välja produkter av högre kvalitet, ta hand om dem, och sälja eller sänka bort dem när vi inte längre behöver dem. Faktumet är att produktionen av friluftsutrustning står till den största delen av produkternas miljö- och klimatpåverkan, medans avfallshantering är den nästa största källan för utsläpp av växthusgaser. Om vi kan minska vår konsumtion samt fördröja den stunden vår kläder, skor och utrustning blir avfall kan vi också minska trycket på både miljön och klimatet, och kanske till och med spara lite pengar i processen.

Egenskaper

  • Hårdanodiserad aluminium är både relativt billigt och lätt material, vilket har kanske bidragit till att kokkärl som tillverkas av det har blivit mycket populära bland friluftsentusiaster under de senaste decennierna. Aluminium är mycket lättare än de flesta andra metaller och ståltyper som används i friluftsutrustning, vilket beror helt och hållet på dess låga densitet. Den låga densiteten gör det dock praktiskt taget omöjligt att fördela värmen jämnt över kokkärlets yta, vilket kanske inte är något större problem om du främst använder kokkärlet för att laga grytor eller soppor. Det blir dock ett problem om du till exempel försöker använda kokkärlet för att laga pannkakor: i sådana fall måste du vara förberedd på att äta pannkakor som är delvis brända och delvis råa. Risken för att detta skulle inträffa kan till viss del minskas genom att belägga kokkärlet med antingen en keramisk beläggning eller en non-stick-beläggning, men även om båda beläggningarna kan underlätta matlagningen medför de också sina egna problem.

    Non-stick-beläggningar har historiskt tillverkats med hjälp av per- och polyfluorerade alkylsubstanser, som kanske några av oss känner till som PFAS, eller mer allmänt som evighetskemikalier. Dessa så kallade evighetskemikalier är problematiska av flera skäl, bland annat för att de släpps ut i miljön när kemikalierna tillverkas, används och när produkterna de används i kasseras. Ett annat problemen med dessa kemikalier är att de är bioackumulerande, vilket innebär att ju mer vi utsätts för dem, desto mer kommer vi att ha dem i våra kroppar. För att göra saken ännu värre vet vi nu att dessa kemikalier inte bryts ned organiskt utan måste brännas vid extrema temperaturer eller behandlas med starka industriella kemikalier för att bli av med dem – två metoder som, minst sagt, är mycket olämpliga för behandling av levande varelser. Tyvärr har vi redan lyckats släppa ut så mycket PFAS i miljön att det finns i praktiskt taget allt, inklusive regnet som faller från himlen, vilket är mycket oroande eftersom det fortfarande är oklart hur långvarig exponering för dessa kemikalier kan påverka oss och andra levande organismer.

    Kokkärl har ibland en keramisk beläggning, som åtminstone svenska myndigheter anser vara ett hälsosammare och mer miljövänligt alternativ till nonstickbeläggningar. Vad gör keramiska beläggningar så intressanta är att det verkar finnas väldigt lite information tillgänglig om dem, vilket gör det svårt att bilda en detaljerad bild på hur keramiska beläggningarna produceras, och hur de påverkar både vår hälsa och miljön. Den liten information som är tillgänglig för allmänheten tyder dock på att keramiska beläggningar inte bör innehålla avsiktligt tillsatta PFAS eller kemikalier som skulle ge upphov till omedelbara hälso- eller miljöproblem. Det finns dock viss oro kring tillsatser som används i lågkvalitativa keramiska beläggningar som tillverkas utanför Europa, vilket återigen visar att man får vad man betalar för.

  • Rostfritt stål rostar långsammare än de flesta andra typer av stål, vilket beror på att det innehåller krom, som bildar tillsammans med luft ett skyddande skikt som förhindrar korrosion. Rostfritt stål är också mycket slitstark, vilket gör att du kan använda ett kokkärl av rostfritt stål för över en livstid om du bara tar väll hand om det. Rostfritt stål har dock högre densitet än aluminium, vilket gör det något tyngre, och mindre populär bland vandrare.

    Kokkärl i rostfritt stål är hårda, tål sura livsmedel mycket bra och fördelar värmen jämnt över kokkärlets yta. Det måste dock sägas redan från nu att om du letar efter en stekpanna för att steka pannkakor kommer du troligen att uppnå ännu bättre resultat om stekpannan är gjord av gjutjärn eller kolstål.

    De kokkärl vi använder hemma har oftast en tjockare botten än resten av kärlet, vilket innebär att värmen fördelas jämnare över kärlets botten, men eftersom denna konstruktion gör kokkärlen tyngre används den dock sällan i kokkärl avsedda för friluftsliv. Vad tillverkare av kokkärl ibland gör istället för att uppnå ett liknande resultat är att de lägger till ett tunt lager av ett annat material, till exempel koppar, i botten av kokkärlet. Det måste dock sägas, att även om denna typ av flerskiktskonstruktion gör det lättare att laga mat, gör det också praktiskt taget omöjligt att återvinna kokkärlet till högkvalitativa råvaror när det så småningom kasseras (för mer information, se artikeln om järn och metaller).

  • Kolstål och gjutjärn har en mycket högre densitet än rostfritt stål och aluminium, vilket naturligtvis gör dem till relativt tunga. Det måste dock sägas i ärlighetens namn att det faktiskt är svårt att hitta ett annat material som skulle göra matlagningen till en trevligare upplevelse. Kolstål och gjutjärn är dock två material som måste användas med omtanke och underhålla regelbundet, vilket gör att de inte är material som passar alla personligheter, eller dem som försöker konsumera så lite matolja som möjligt.

    Till skillnad från kokkärl i aluminium och rostfritt stål saknar både kolstål och gjutjärn ett ytskikt som skulle skydda dem från korrosion och rustning. Detta gör att om du inte torkar ett kokkärl ordentligt börjar de rosta omedelbart, och det brukar inte ta länge innan du kan faktiskt se rosten på kokkärlet.

    Kolstål och gjutjärn kan delvis skyddas mot korrosion och rost genom oljeförbränning. Lyckligtvis kan du göra behandlingen hemma, och du börjar processen genom att applicera ett tunt lager matolja på kokkärlet. När du har smort kokkärlet både inuti och utanpå, värm det tills oljan börjar ryka och låt sedan kokkärlet svalna. Om du upplever att maten fastnar på kokkärlet efter oljebränningen kan du upprepa den här processen några gånger, men om problemet kvarstår även efter det kan det vara tecken på att du borde använda mer matolja när du lagar mat.

  • Det är inte ovanligt att ett kokkärl av kolstål eller gjutjärn väger mellan 500 och 1200 gram, medan liknande kokkärl av aluminium eller rostfritt stål kan väga närmare 200 och 500 gram. Detta innebär att kokkärl av kolstål och gjutjärn kanske inte är det mest praktiska valet om du planerar att vandra långa sträckor. Till kolstål och gjutjärns försvar måste dock sägas att det är svårt att hitta ett annat material som tål användning lika länge som dessa, förutsatt att du sköter om dem, förstås.

Avfallsfas

Järn, stål och metaller tillhör en mycket exklusiv kategori av material som vi är ganska bra på att återvinna. Detta verkar dock tyvärr inte räcka eftersom nästan alla råvaror som används för att tillverka järn- och metaller produceras av nya, icke återvunna råvaror. Vad detta innebär i praktiken är att ju mer vi producerar dessa material, desto mer måste vi också bryta mark.

Vanligt förekommande material, som till exempel gjutjärn, rostfritt stål och aluminium kan i de flesta fall materialåtervinnas lokalt, det vill säga inom landets gränser. Mer sällsynta material däremot kan inte alltid återvinnas till nya, högkvalitativa råvaror lokalt utan måste skickas till andra länder för återvinning, vilket ökar arbetsbelastningen och kostnaderna, och minskar sannolikheten att detta faktiskt görs i praktiken. Detta innebär att om en produkt tillverkas av en relativt sällsynt råvara, som till exempel titan, finns det en risk att den blandas med andra material när den kasseras, vilket innebär att den inte kan användas för att tillverka nya titanprodukter. Den här observationen väcker en intressant fråga om det är särskilt klokt att använda material som vi inte kan återvinna till högkvalitativa råvaror lokalt, eller ens inom Europa.

Ett ämne som kan omöjliggöra återvinning av vissa produkter i framtiden är om de innehåller medvetet tillsatta PFAS. I skrivande stund arbetar EU med att begränsa användningen av PFAS inom unionen, och om den föreslagna lagstiftningen röstas igenom kan det innebära att om en produkt misstänks innehålla avsiktligt tillsatta PFAS måste den destrueras istället för att återvinnas. Syftet med detta är att försöka förhindra att PFAS sprids till produkter där de inte bör användas, vilket kan leda till att alla kokkärl med en non-stick-beläggning ska klassas som farligt avfall i framtiden.

Metallåtervinning har en betydligt mindre miljöpåverkan än produktion av jungfruliga råvaror, men detta betyder inte att metallåtervinning skulle ha låg klimatpåverkan. Detta förklaras delvis av att efter sortering och mekanisk bearbetning smälts materialen vid extrema temperaturer, vilket uppnås idag främst genom förbränning av stora mängder av olja, kol, koks och naturgas. Nackdelen med alla dessa bränslen är att de innehåller betydande mängder kol som släpps ut i atmosfären när de förbränns. Om du inte anser att detta är ett problem som är värt att beakta, vill jag lämna dig med följande observation: det uppskattades en gång i tiden att världens växlighet kan absorbera mindre än en tredjedel av de koldioxid som orsakas av förbränning av fossila bränsle, och denna uppskattning gjordes före 2018, det vill säga före de katastrofala skogsbränderna i Nordamerika, Amazonas, Ryssland och Australien.

Tips, Tricks & Reflektioner

Kokkärl av kolstål och gjutjärn ger en mycket trevlig matlagningsupplevelse, särskilt om du ska använda dem för stekning, och de kan hålla i generationer om de används varsamt och underhålls väl. Det är dock värt att komma ihåg att båda materialen är mycket tunga och värms upp relativt långsamt, vilket gör dem lämpliga för resor där du tar dig tid att laga mat över en lägereld, och mindre lämpliga för resor där du lagar mat på en friluftsspis och försöker ta dig från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt.

Det råder ingen tvekan om att nonstickbeläggningar har gjort det enklare att laga mat och rengöra kokkärl, men de är inte det smartaste valet ur ett miljö-, hälso- eller ekonomiskt perspektiv. Non-stick-beläggningar har en kort livslängd, vilket innebär att de kan förväntas gå sönder efter några år (beroende på hur och hur mycket du använder dem), vilket innebär att du måste byta ut dina kokkärl regelbundet. Om du däremot fortsätter att använda kokkärl med skadade non-stick-beläggningar utsätter du dig själv för alla farliga och skadliga kemikalier som används i beläggningarna. Det är också bra att komma ihåg att du släpper ut dessa kemikalier i miljön varje gång du diskar pannorna, där de ackumuleras utan att någonsin brytas ned.

Det bästa kokkärlet är utan tvekan den som du använder oftast, längst, och som har det minsta kemiska fotavtrycket under sin livstid. Om du följer denna logik finns det egentligen inga begränsningar gällande de olika material som används i kokkärlen. Den här tumregeln styr oss dock bort från kokkärl med non-stick och keramiska beläggningar på grunda av deras korta tekniska livslängd, och faktumet att du måste förnya dem regelbundet.