Bärbara vedspisar

Bärbara vedspisar är små och bärbara eldstäder som representerar friluftsspisar på sitt enklaste: tanken med dem är att du kan njuta av doften av rök och spraket av veden, utan att behöva ägna mycket tid åt att bygga en eldplats. En annan fördel med vedspisar är att de används för att bränna pinnar, kvistar och annat dött organiskt material som du hittar i naturen, vilket innebär att du inte behöver bära något bränsle med dig. Detta borde hjälpa dig att hålla ner vikten på din ryggsäck, men vedspisarna också har vissa svagheter som är bra att känna till och reflektera över innan du stormar ut ur dörren för att köpa en.

Vedspisar är inte de lättaste att använda i vissa miljöer eller under vissa väderförhållanden, vilket gör att det kommer att krävas lite tålamod och träning för att lära sig hur man använder en vedspis. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att bärbara vedspisar är relativt klimatvänliga just eftersom de används för att elda döda organiska material och inte fossila bränslen, vilket kan uppväga de negativa aspekterna över tid.

  • Den här artikeln ingår i en serie om några av de material som används i relativt stor utsträckning i utrustning, skor och kläder avsedda för friluftsliv, och i dessa artiklar läggs fokus på materialens livscykel. I praktiken innebär det att artiklarna i den här serien inte bara handlar om funktionalitet, utan också uppmuntrar läsaren att fundera över vart materialen kommer ifrån, vilken kvalitet de har, och om de kan återvinnas innan man bestämmer sig för att köpa en viss produkt. Även om detta instinktivt kan kännas komplicerat krävs det egentligen bara grundläggande kunskaper om de få material som används i nästan alla friluftsprodukter, och att man läser produktinformationen eller den informativa etiketten på produkten.

  • Den information som presenteras i denna artikel kan inte förväntas vara allmängiltig, delvis på grund av att artikeln är skriven ur ett nordeuropeiskt perspektiv. Artiklarna som publiceras i denna serie kan av praktiska skäl inte heller ge en fullständig bild av de olika frågor som rör produktion, bearbetning, användning eller bortskaffande av de olika material som diskuteras i dem. Artiklarna ger inte heller någon särskilt teknisk beskrivning av de ämnen som valts ut för diskussion, vilket beror på att detta inte är syftet med dessa artiklar. I stället är artiklarna avsedda att ge en lättförståelig introduktion till några av de frågor som ofta uppstår i forskningslitteraturen och på det sätt inspirera läsaren att fortsätta sin egen forskning i de ämnesområden som diskuteras nedan.

    Informationen i denna serie bygger på offentligt tillgänglig akademisk forskning, forskning som utförts av forskningsinstitut och forskning som beställts av statliga och icke-statliga organisationer. Information från offentligt tillgängliga dokument har kompletterats med författarens egen yrkeserfarenhet.

Bränsle

De flesta läsaren är säkert redan medvetna om att förbränning av fossila bränslen bidrar till den ovanligt snabba globala uppvärmningen, och att de bränslen som vi använder i våra friluftsspisar är inget undantag: förbränning av en liter eller ett kilo fossilt bränsle alltid ger upphov till minst 3,4 kilo växthusgaser (och i genomsnitt närmare 5 kilo), medan siffran för ved är närmare noll. Även om de korta stunderna över friluftsköket kan verka obetydliga i stunden blir deras påverkan betydligt större när alla de små utsläpp som de genererar summeras, vilket är också anledning till varför det är värt att fundera över vilket bränsle man använder både hemma och på resande fot. Det verkar tyvärr alltmer uppenbart att den globala uppvärmningen inte kommer att stanna vid 1,5 grader utan snarare nå 3–4 grader fram till 2050 om vi inte ändrar vårt kollektiva beteende, vilket är också en anledning till varför vi bör verkligen välja fossilfria alternativ när det är möjligt.

Om du inte känner till hur koldioxiden cirkulerar i naturen runt omkring oss kan vi förenklat säga att levande växter absorberar koldioxid från luften, men när en växt dör och bryts ned (eller förbränns) släpps koldioxiden ut i atmosfären igen. I praktiken innebär detta att världens vegetation skapar en sluten koldioxidcykel där levande växter absorberar den koldioxid som släpps ut av döda växter, och att denna balans störs av förbränningen av fossila bränslen, som tillför betydligt mer koldioxid till atmosfären än vad växterna kan absorbera. Allt detta är naturligtvis bara en del av sanningen, men förhoppningsvis ger det dig en uppfattning om varför användningen av fossila bränslen är så problematisk, inklusive det bränsle som vi använder i våra fartyg, fordon och friluftsspisar.

Vårt utsläpp av växthusgaser är en av de drivande krafter bakom den ovanligt snabba klimatförändringen som håller på att ändra klimatmönster, ekosystem, vattennivåer och glaciärer världen över. Naturen har redan gett oss friluftsentusiaster mycket glädje, men den kan bara fortsätta att göra det om vi arbetar tillsammans för att skydda den från oss själva.

Material

Många av de bärbara vedspisarna som säljs på den nordiska marknaden är tillverkade av stål, vilket är ett betydligt billigare material än till exempel titan, som också ibland används i friluftsspisar. Det kan komma som en överraskning till vissa läsare att nästan alla järn och metaller som används i dagens friluftsutrustning tillverkas av så kallade jungfruliga råvaror, vilket innebär att de råmaterial som används i dem är inte återvunnen utan nya.

Gruvdrift lämnar alltid djupa ärr i landskapet bland annat i form av förändrade vattennivåer, förorenade vattendrag, störda ekosystem och dammig luft. När mineralerna senare smälts och raffineras släpps också gigantiska mängder koldioxid ut i atmosfären, vilket är en osynlig men kraftfull drivkraft bakom den historiskt snabba klimatförändring som vi bevittnar idag.

Länk till artikeln om järn och metaller

Tipps:

Det bästa sättet för oss att minska vår miljöpåverkan är att välja produkter av högre kvalitet, ta hand om dem, och sälja eller sänka bort dem när vi inte längre behöver dem. Faktumet är att produktionen av friluftsutrustning står till den största delen av produkternas miljö- och klimatpåverkan, medans avfallshantering är den nästa största källan för utsläpp av växthusgaser. Om vi kan minska vår konsumtion samt fördröja den stunden vår kläder, skor och utrustning blir avfall kan vi också minska trycket på både miljön och klimatet, och kanske till och med spara lite pengar i processen.

Egenskaper

Grovt utryckt kan vi konstatera att det finns två huvudkategorier av bärbara vedspisar, av vilka den första kategorin består av enkla vedspisar som tillverkas av fyrkantiga stålplåtar, och som kan monteras ihop när du inte använder dem. Den tydligaste fördelen med den här typen av vedspisar är att de kan packas i ett mycket små utrymme, men de medför också en större risk för skogsbränder än de vedspisar som tillhör till den andra kategorin. En annan nämnvärd skillnad mellan de två kategorierna är att den här typen av vedspisar skapar mer sot, vilket gör att kokkärlen som värms på vedspisen blir snabbt smutsiga, vilket i sin tur leder till att de värms upp långsammare nästa gång du använder dem.

Bärbara vedspisar som tillhör den andra kategorin är något mer skrymmande än de enklare vedspisar som kan demonteras till en stapel stålplattor när de inte används. Istället består dessa vedspisar av två eller tre ganska stora delar, vilket kan ha bidragit till att de inte har blivit så populära bland vandrare, som i många fall låter vikt och storlek styra valet av utrustning. Det är egentligen lite synd, med tanke på att denna typ av vedspis har vissa smarta funktioner som kan uppväga storleken och vikten på vedspisarna tillsammans.

Kategori två vedspisar är i många fall konstruerade så att de kan dra nytta av ett fenomen som kallas ”dubbel förbränning”, vilket gör att vedspisarna skapar mer värme och mindre sot, rök och växthusgaser än de enklare vedspisar. För att sekundär förbränning ska fungera måste spisen vara konstruerad så att luften kan komma in i spisen bara nedifrån och resa sig uppåt, vilket är också anledning till varför dubbel förbränning inte fungerar i de enklare vedspisar som läcker som ett såll.

  • De flesta bärbara vedspisar väger mellan 250 och 1 000 gram, beroende på modell och storlek, och till skillnad från de flesta andra friluftsspisar ökar inte denna siffra nämnvärt även om du inkluderar de andra grejer som du behöver för att laga mat i beräkningen. Det innebär att en vedspis, som ett komplett friluftskök, kan väga så lite som 300 gram, vilket gör den till ett av de lättaste alternativen på marknaden.

    Det är viktigt att komma ihåg att vikterna är mer än siffror på papper. De påverkar vår planering, ibland direkt när vi packar våra ryggsäckar och ibland indirekt när vi redan är ute på tur och måste bestämma vilken väg vi ska fortsätta framåt. Att välja ett lättare kök kan hjälpa oss att spara krafter under dagen, medan ett tyngre kök kan göra det lättare att laga mat när vädret försämras. Det innebär att du måste bestämma vad som är viktigast just för dig, och anpassa ditt val efter det.

  • Bortsett från sina estetiska skillnader fungerar vedspisar på ungefär samma sätt: först monterar man spisen ihop, fyller den med torra kvistar, och låter lågorna sköta resten. Hur lätt det är att tända en vedspis och hålla elden igång beror naturligtvis på hur spisen är konstruerad och hur van man är att använda den (de enklare vedspisarna, det vill säga kategori ett vedspisar, brukar vara lättare att använda).

    Om du vill använda en vedspis måste du naturligtvis vara beredd att leta efter ved, men också acceptera att det ibland kan vara svårt att hitta fallna grenar att elda med. I sådana situationer kan du känna dig frestad att hugga eller vrida bark eller grenar från ett levande träd, men det är inte något du vill ägna din tid åt. Det beror inte bara på att du skadar trädet allvarligt, utan också på att färsk ved innehåller mycket vatten, vilket är notoriskt svårt att elda. Så oavsett hur svårt det kan verka är det bättre att lämna levande träd ifred och istället fortsätta leta efter dött ved.

    När du samlar ved, leta efter kvistar och nedfallna grenar som känns lätta i handen och knakar när du böjer dem - dessa typer av kvistar och grenar är perfekta att elda med eftersom de redan har torkat ordentligt inifrån. Det spelar ingen roll om du plockar upp kvistar och grenar från marken direkt efter regn, eftersom vatten tränger in i träet mycket långsamt, vilket också innebär att du kan få tag på torrt trä genom att skära bort det yttre lagret med en kniv.

    Oftast har man för någon oförklarlig anledning bråttom när man eldar, antingen en lägereld eller en bärbar vedspis, men precis som med så många andra saker i livet lönar det sig att vara tålmodig. När du har samlat tillräckligt med ved är nästa steg att göra upp eld, och du kan börja med att stapla mycket tunna och torra kvistar ovanpå varandra. Innan du gör detta kan det dock vara bra att lägga något i botten av högen som tänds lätt och brinner länge. En annan sak som kan hjälpa dig att tända elden är att se till att högen består av cirka 50 % kvistar och cirka 50 % luft. När du har tänt elden, mata den ofta med små bitar av ved istället för en stor mängd på en gång. Detta borde öka sannolikheten att lågan inte slocknar och att du blir klar med matlagningen snabbare.

  • Bärbara vedspisar klassas i många länder som öppen eld, vilket gör att samma regler som gäller för lägereldar gäller även för vedspisar. Vad detta innebär i praktiken är att om de lokala myndigheterna utfärdar eldningsförbud gäller detta även för vedspisar, oavsett hur små de är. Om du befinner dig i Sverige kan du hitta mer information om de aktuella förbuden på länsstyrelsens hemsida.

    Aska innehåller ibland glöd som kan förbli het i flera timmar, vilket innebär att du måste vara försiktig med hur du gör dig av med askan efter matlagningen. Heta glöder är kanske inte en brandrisk på vinter när du sitter på en tjock lager av snö, men de kan lätt leda till en skogsbrand under sommarhalvåret.

    Gnistor från brinnande ved kan fångas upp av vinden och blåsa långt bort från vedspisen på några sekunder. Torra växter och löv fattar lätt eld, och elden kan sprida sig snabbare än du tror, så du måste välja platsen där du lagar mat med omsorg. En sak som du kan göra för att minska risken för skogsbrand är, till exempel, att alltid använda spisen på en stabil och brandsäker yta som också är skyddad från vinden. Noggrann planering eliminerar dock inte risken för olyckor helt, så även om du hittar en vindskyddad plats att använda din spis på kan det vara en bra idé att alltid ha något till hands som du kan använda för att släcka elden om något oväntat skulle hända.

Avfallsfas

Järn, stål och metaller tillhör en mycket exklusiv kategori av material som vi är ganska bra på att återvinna. Detta verkar dock tyvärr inte räcka eftersom nästan alla råvaror som används för att tillverka järn- och metaller produceras av nya, icke återvunna råvaror. Vad detta innebär i praktiken är att ju mer vi producerar dessa material, desto mer måste vi också bryta mark.

Vanligt förekommande material, som till exempel gjutjärn, rostfritt stål och aluminium kan i de flesta fall materialåtervinnas lokalt, det vill säga inom landets gränser. Mer sällsynta material däremot kan inte alltid återvinnas till nya, högkvalitativa råvaror lokalt utan måste skickas till andra länder för återvinning, vilket ökar arbetsbelastningen och kostnaderna, och minskar sannolikheten att detta faktiskt görs i praktiken. Detta innebär att om en produkt tillverkas av en relativt sällsynt råvara, som till exempel titan, finns det en risk att den blandas med andra material när den kasseras, vilket innebär att den inte kan användas för att tillverka nya titanprodukter. Den här observationen väcker en intressant fråga om det är särskilt klokt att använda material som vi inte kan återvinna till högkvalitativa råvaror lokalt, eller ens inom Europa.

Metallåtervinning har en betydligt mindre miljöpåverkan än produktion av jungfruliga råvaror, men detta betyder inte att metallåtervinning skulle ha låg klimatpåverkan. Detta förklaras delvis av att efter sortering och mekanisk bearbetning smälts materialen vid extrema temperaturer, vilket uppnås idag främst genom förbränning av stora mängder av olja, kol, koks och naturgas. Nackdelen med alla dessa bränslen är att de innehåller betydande mängder kol som släpps ut i atmosfären när de förbränns. Om du inte anser att detta är ett problem som är värt att beakta, vill jag lämna dig med följande observation: det uppskattades en gång i tiden att världens växlighet kan absorbera mindre än en tredjedel av de koldioxid som orsakas av förbränning av fossila bränsle, och denna uppskattning gjordes före 2018, det vill säga före de katastrofala skogsbränderna i Nordamerika, Amazonas, Ryssland och Australien.

Tips, Tricks & Reflektioner

Det tar vanligtvis längre tid att laga mat på en vedspis än på en friluftsspis som drivs med fossila bränslen. Om detta är ett problem eller inte, eller om det är värt ansträngningen, beror på din synvinkel. Ute i naturen har vi möjlighet att sakta ner, stanna upp ett ögonblick och reflektera över livet, och om vi utvidgar denna mentalitet till matlagningen kanske det inte känns som att vi slösar bort vår tid genom att ligga kvar på våra liggunderlag lite längre och njuta av doften av rök i luften.

Det kan ibland vara svårt att hitta torra grenar att elda med, särskilt om du befinner dig på en resande fot under vinterhalvåret. Ett sätt att komma runt problemet är att göra dina egna eldare, och kanske till och med samla torra kvistar när du råkar hitta på sådana under turen. Detta borde göra det mycket lättare för dig att få igång elden utan större problem, och att du har någonting att göra på kvällarna när du sitter hemma och drömmer om din nästa tur.

Kanske du känner vid den här tidpunkten att du egentligen skulle vilja skaffa dig en vedspis, men känner dig lite osäker på om det är ett praktiskt val för dig eftersom du vill ha en friluftsspis som du kan använda också ovanför trädgränsen. Ett sätt att lösa detta problem kan vara att skaffa en liten spritbrännare som används i stormkök och använda den tillsammans med vedspisen när du inte kan hitta ved att elda med. Spritbrännaren kommer dock troligen inte att vara lika effektiv som den är när den används tillsammans med ett stormkök (brännaren är på ett optimalt avstånd från kokkärlet), vilket gör att du kanske vill testa lösningen innan du reser iväg för att se om du behöver modifiera spisen på något sätt.