Tipitält

Tipitält användes ursprungligen av de nomadfolk som behövde ett skydd som var enkelt att sätta upp, lätt att transportera och tillräckligt rymligt för att rymma en hel familj. Tipitält har sedan dess blivit kanske ett av de mest ikoniska tälten på marknaden, och något som de flesta av oss redan instinktivt förknippar med friluftslivet. Även om tältet har genomgått en transformation som har gjort det både lättare att bära och enklare att sätta upp, har det behållit några av de egenskaper som lockade oss till dem redan från början. 

I den här artikeln går vi igenom vad som kännetecknar tipitält, hur de fungerar, vilka material de vanligtvis är tillverkade av och i vilka situationer de fungerar bäst. Målet med den här artikeln är att ge dig en tydlig bild av tipitältens styrkor och svagheter så att du kan avgöra om ett tipitält är rätt val för dina äventyr, oavsett om du planerar en sommarvandring i fjällen eller längst kusten.

  • Den här artikeln ingår i en serie om några av de material som används i relativt stor utsträckning i utrustning, skor och kläder avsedda för friluftsliv, och i dessa artiklar läggs fokus på materialens livscykel. I praktiken innebär det att artiklarna i den här serien inte bara handlar om funktionalitet, utan också uppmuntrar läsaren att fundera över vart materialen kommer ifrån, vilken kvalitet de har, och om de kan återvinnas innan man bestämmer sig för att köpa en viss produkt. Även om detta instinktivt kan kännas komplicerat krävs det egentligen bara grundläggande kunskaper om de få material som används i nästan alla friluftsprodukter, och att man läser produktinformationen eller den informativa etiketten på produkten.

  • Den information som presenteras i denna artikel kan inte förväntas vara allmängiltig, delvis på grund av att artikeln är skriven ur ett nordeuropeiskt perspektiv. Artiklarna som publiceras i denna serie kan av praktiska skäl inte heller ge en fullständig bild av de olika frågor som rör produktion, bearbetning, användning eller bortskaffande av de olika material som diskuteras i dem. Artiklarna ger inte heller någon särskilt teknisk beskrivning av de ämnen som valts ut för diskussion, vilket beror på att detta inte är syftet med dessa artiklar. I stället är artiklarna avsedda att ge en lättförståelig introduktion till några av de frågor som ofta uppstår i forskningslitteraturen och på det sätt inspirera läsaren att fortsätta sin egen forskning i de ämnesområden som diskuteras nedan.

    Informationen i denna serie bygger på offentligt tillgänglig akademisk forskning, forskning som utförts av forskningsinstitut och forskning som beställts av statliga och icke-statliga organisationer. Information från offentligt tillgängliga dokument har kompletterats med författarens egen yrkeserfarenhet.

Material

Moderna friluftstält tillverkas nästan uteslutande av syntetiska material såsom polyamid och polyester, det vill säga olika former av plast. Dessa material är lätta, starka och motståndskraftiga mot fukt, och de har utan tvekan revolutionerat friluftslivet, men de också har en mörkare sida som blivit allt tydligare under de senaste årtiondena: forskning visar nämligen att många plaster innehåller kemikalier som kan påverka vårt hormonsystem, försämra fertiliteten och i vissa fall öka risken för cancer.

Varje år hamnar stora mängder plast i naturen, inte bara som synligt skräp, utan också som mikroskopiska partiklar som frigörs när materialet bryts ned. Det uppenbara problemet med dessa så kallade mikro- och nanoplaster är att de sprids med vinden och vattnet, färdas genom ekosystem, och når till slut både djur och insekter. Anledningen till att detta är så problematiskt är att mikro- och nanoplaster verkar ha liknande effekter på deras endokrina system som på vårt.

Länk till artikeln om plast och syntetfibrer

Tält är inte bara tillverkade av syntetiska material, utan innehåller även järn och metaller som används i delar som dragkedjor, tältpinnar och tältstänger. Det kan komma som en överraskning till vissa läsare att nästan alla järn och metaller som används i dagens friluftsutrustning tillverkas av så kallade jungfruliga råvaror, vilket innebär att de råmaterial som används i dem är inte återvunnen utan nya.

Gruvdrift lämnar alltid djupa ärr i landskapet bland annat i form av förändrade vattennivåer, förorenade vattendrag, störda ekosystem och dammig luft. När mineralerna senare smälts och raffineras släpps också gigantiska mängder koldioxid ut i atmosfären, vilket är en osynlig men kraftfull drivkraft bakom den historiskt snabba klimatförändring som vi bevittnar idag.

Länk till artikeln om järn och metaller

Tipps:

Det bästa sättet för oss att minska vår miljöpåverkan är att välja produkter av högre kvalitet, ta hand om dem, och sälja eller sänka bort dem när vi inte längre behöver dem. Faktumet är att produktionen av friluftsutrustning står till den största delen av produkternas miljö- och klimatpåverkan, medans avfallshantering är den nästa största källan för utsläpp av växthusgaser. Om vi kan minska vår konsumtion samt fördröja den stunden vår kläder, skor och utrustning blir avfall kan vi också minska trycket på både miljön och klimatet, och kanske till och med spara lite pengar i processen.

Egenskaper

Den moderna tolkningen av tipitältet har anpassat det till dagens behov, vilket gör det både lättare och enklare att sätta upp än de mer traditionella tipitält. De moderna tipitält har blivit till och med så lätta att du kan bära dem när du reser till fots, och så enkla att använda, att du kan sätta upp tältet även när du reser ensam. Dessa ändringar står i stark kontrast till de traditionella tipitält som ibland var för tunga att bäras med annan förpackning över långa sträckor, och för svåra att sätta upp utan hjälp.

De traditionella träpålarna som användes i traditionella tipitält (för att hålla upp tältet) har i moderna tipitält ersatts av en central metallpåle, vilket gör det mycket enklare att sätta upp tältet på egen hand. Denna förändring innebär dock också att det inte längre är möjligt att ha en öppen eld mitt i tältet, men det är kanske för det bästa. De syntetiska material som används i dagens tipitält är nämligen så känsliga för värme att även en enda gnista kan bränna hål i tältduken, vilket innebär att det definitivt inte är värt att ha en öppen eld i tältet.

Tipitältet hålls uppe av en central metallstång, vilket ger tältet en öppen och luftig interiör med imponerande takhöjd i mitten. Denna design är inte bara estetisk utan gör också att regn och snö rinner av tältduken, vilket i sin tur innebär att tältduken inte absorberar lika mycket fukt som i andra tältmodeller. Den höga mittpunkten gör det också möjligt för tältets invånare att röra sig relativt fritt, vilket är definitivt en fördel om du ska tillbringa mycket tid i tältet.

Många av de moderna tipitälten har inget innertält, vilket innebär att tältet skyddar dig mot vind och regn, men att det inte finns något som skyddar dig mot insekter, inklusive myggor. Om du vet att du kommer att använda denna typ av tipitält någonstans där det fortfarande finns insekter kvar kan det därför vara en bra idé att skaffa ett separat myggnät som du kan hänga upp i tältets tak och använda för att skydda dig mot både flygande och krypande besökare.

  • Tipitält har en hög profil och breda bas, vilket gör dem mer känsligt för vind, och att de måste förankras ordentligt i marken varje gång de används. Om marken är stenig eller det inte finns tillräckligt med jord att trycka tältpinnarna i kan du använda stenar och andra tunga föremål för att ankra tältet, även om det måste sägas att det kräver viss vana att sätta upp tältet på detta sätt

  • Tipitält har vanligtvis bara en ingång som kan vara oftast till och med så generöst tilltagen att du kan nästan gå in och ut ur tältet. En annan sak som skiljer tipitält från de andra tältmodeller är att eftersom de oftast saknar ett innertält har de inga vestibuler heller, det vill säga, ett utrymme mellan ytter- och innertältet som fungerar som en slags buffertzon som skyddar dig från regn, snö och vind när du ska ta dig in och ut ur tältet.

    Den centrala delen av tipitältet, där taket är som högst, erbjuder gott om utrymme att sitta, byta kläder och röra sig om du blir lite uttråkad under långa regnskurar. Längs tältets kanter, där tältduken möter marken, är takhöjden oftast för låg för att en vuxen ska kunna sitta upprätt, men detta utrymme är väl lämpat för förvaring av kläder och utrustning. Det innebär att du faktiskt kan använda hela innertältet på ett eller annat sätt och att du kan ha din ryggsäck, kläder och utrustning nära till hands även om tältet inte har någon vestibul.

  • Eftersom tipitält är både höga och breda fångar de lätt upp vinden, särskilt när de slås upp på öppna platser. Att sätta upp tältet på en skyddad plats hjälper dig att minska vindpåverkan till en viss grad, men eftersom vinden har en tendens att hitta sin väg även i de mesta gömda ställen kan det belöna sig att vara lite taktiskt. Du kan till exempel försöka förbättra tältets stabilitet, det vill säga dess förmåga att stå stadigt i olika väderförhållanden, genom att fördubbla antalet staglinor med hjälp av rep och extra tältpinnar. Det måste dock sägas att medans detta minskar risken för att du måste kliva ut ur tältet mitt på natten och justera de befintliga staglinor i mörkret minskar de inte belastningen varken på de delar av tältduken där staglinorna är fästa.

    I de traditionella tipitält fördelades vindtrycket jämnt längs de många trästängerna som höll tältet upp, medans i moderna tipitält koncentreras den här belastningen helt och hållet till den centrala metallstången som håller upp tältet. Nackdelen med den sistnämnda strukturen är att den centrala stången kan böjas eller knäckas om vinden tiltar, vilket innebär att det finns en chans om att du måste stå upp och stöta stången om vädret blir riktigt ruggigt.

  • En natt i tält kan vara en utmaning för de flesta av oss. Regndroppar som rytmiskt smattrar mot tältduken kan låta lugnande, medans ljudet från kraftigare regnskurar kommer garanterat att hålla de flesta av oss vakna oavsett hur djup vi sover. En annan sak som kan störa en god natts sömn är vinden som får tältduken att fladdra, och det är i sådana stunder som ett par öronproppar är värda sin vikt i guld.

    Det är nästan omöjligt att sätta upp ett tipitält på ett sådant sätt att tältduken spänns ordentligt, vilket innebär att tipitält har en tendens att fladdra i vinden mycket mer än andra tältmodeller. Detta är dock ett problem som främst verkar känneteckna moderna tipitält, eftersom tältduken hålls på plats främst med hjälp av tältlinor, medan tältduken i äldre tipitält lutade mot de träpålar som höll upp tältet.

  • Vissa tältare kan bli något förvånade när de vaknar upp och upptäckter att tältduken är vått på insidan. Kondensation är dock ett naturligt fenomen och mycket svårt att undvika helt och hållet under större delen av åren. En del av fukten som ackumulerar på tältdukens yta skapas av oss när vi andas, medans den andra delen består av fukten som stiger upp från marken, eller transporteras inne i tältet tillsammans med frisk luft. Som sagt gör allt detta tillsammans att vi inte kan undvika kondens helt och hållet, men vi kan minska den genom att se till att luften kan strömma fritt in och ut ur tältet under natten.

    Luftflödet in och ut ur tältet påverkas av många faktorer, såsom tältets placering, vind och om du har kommit ihåg att hålla tältets ventilationsöppningar öppna. Vissa tältmodeller är också lättare att ventilera än andra, särskilt om yttertältet är kapat så att det slutar något ovanför marken (obs. den här strukturen skapar en tydlig öppning mellan marken och tältduken där luft kan strömma in och ut ur tältet obehindrat). Detta kan dock ske bara om du har valt att inte fylla vestibulerna tills taket med ryggsäckar, kläder och skor.

    Vissa tipitält har ett innertält, medan andra saknar det. Tipitält som saknar innertält brukar ackumulera mycket mindre kondens än tält med två lager, och anledningen till detta är ganska logisk: istället för att fastna mellan två lager tältduk kan både luft och fukt cirkulera fritt i tältet, vilket ökar sannolikheten för att fukten så småningom kommer ut ur tältet. Tipitält som inte har något innertält kan dock kännas något kallare på kyliga kvällar än tält som har ett innertält, delvis för att innertältet skyddar dig från vindpustar som har tagit sig in i tältet, och delvis för att det i allmänhet saktar ner hastigheten med vilken den värme du genererar försvinner ut i den kalla luften omkring dig.

  • Tältets tekniska livslängd påverkas av saker, som till exempel kvaliteten på materialet och hur tältet har sytts ihop, men också av hur du behandlar tältet, och hur ofta du vårdar den. Om du till exempel tältar ofta på dammiga platser utan att rengöra tältduken i mellan kommer den så småningom skadas av de mikroskopiska sandpartiklar som slipar ner tältduken, ungefär som sandpapper.

    Om du redan har sett ett tält i regn har du kanske lagt märk till hur vattendroppar bildas till pärlor och rinner av tältduken istället för att tränga in i den. Tältduken isig är inte vattenavvisande, utan den här fenomen beror på att tältduken är behandlats med antingen konstgjorda kemikalier eller silikoner. Eftersom ytbehandlingen inte är en inbyggda del av tältduken betyder det dock att det kan slitas bort, vilket innebär att den måste förnyas lite då och då. Den goda nyheten är dock att du kan förnya behandlingen hemma med hjälp av en sprayflaska eller tvättmaskin.

    Många ytbehandlingar innehåller ämnen som de flesta av oss känner kanske till som PFAS, CFCs eller som evighetskemikalier. Många ämnen som tillhör dessa grupper är bioackumulerande, misstänks att vara cancerframkallande, och öka bakteriers resistens mot läkemedel. Det vill säga, ju mer vi producerar, använder och utsätter oss för dessa ämnen, desto mer ackumuleras de i våra kroppar och i kropparna på alla andra levande organismer omkring oss.

    Tjugo år efter att evighetskemikalierna upptäcktes att vara problematiska för både människor och miljön har olika industrier till slutet börjat fasa ut användning av dem, i vissa fall genom att ersätta dem med andra, mindre utforskade ämnen med liknande egenskaper. I andra fall har olika industrier gått över till användning av silikoner, men även dessa ämnen har sina nackdelar. Förutom att ha ett stort koldioxidavtryck släpper silikoner ifrån sig mikro- och nanoplaster under hela sin livstid, och även om en enskild partikel är liten blir den samlade mängden av dem ett stort problem i längden. Den årliga avrinningen av mikro- och nanoplaster till våra vattendrag uppskattas motsvara cirka 72 miljoner halvliters plastflaskor, enbart i Europa, så den som påstår att plast inte är ett miljöproblem lever i en drömvärld.

    Många av de ovanstående punkter kan kännas obetydliga, men det är summan av dem som i slutet avgör om ett tält håller i flera år, kanske till och med decennier, eller om det blir något som kasseras efter några få nätter. Det är också våra val som i viss mån avgör hur stort kemiskt avtryck vårt tält kommer att ha under sin livstid, och om du bara tar med dig en sak från det här avsnittet, så bör det vara att du endast använder kemikalier som innehåller biologiskt nedbrytbara komponenter.

Avfallsfas

När ett tält kasseras hamnar det med absoluta största sannolikhet till en förbränningsanläggning där det eldas upp. Detta betyder också att de råmaterial, kemikalier, vatten och andra naturresurser som offrades för att producera tältet försvinner från kretsloppet, och kan inte längre användas som en råvara för att producera nya liknande produkter.

EU har beslutat att hushållen i framtiden ska kunna lämna in textilier för återvinning på ungefär samma sätt som vi redan gör med glas, metall och papper, men vägen till ett cirkulärt samhälle är lång och framstegen går långsamt. Detta beror naturligtvis på ett antal olika saker, varav en av dem är att det är svårt att uppnå den renhetsnivå som krävs för att kunna använda återvunnen råvara för att tillverka nya, högkvalitativa produkter. Om du till exempel vill använda återvunna råvaror för att tillverka nya textilier är det en stor fördel om råvaran inte innehåller andra material, såsom metaller eller gummi.

För det andra, det är mycket svårt, tidskrävande och kostsamt att separera olika material från varandra i efterhand, speciellt på fibernivån, vilket gör att återvinningsföretag hellre fokuserar på att bearbeta material som hjälper dem att betala sina räkningar. Eftersom efterfrågan på återvunnet råmaterial är fortfarande mycket låg finns det inget ekonomiskt incitament för företagen att investera i mer avancerade återvinningsteknik heller, även om dessa tekniker skulle göra det möjligt för oss (som samhälle) att bli mer resurseffektiva.

Ansvarsfullt konsumentbeteende handlar inte bara om att köpa ”rätta” saker, utan också om att konsumera mindre. Genom att ta hand om dina ägodelar och använda dem tills de inte längre går att reparera fördröjer du det ögonblick då dina kläder, skor och utrustning blir avfall och belastar återvinningssystem som fortfarande är långt ifrån cirkulära. Genom att ta dessa enkla steg både på jobbet och hemma kan vi dessutom tillsammans minska vår miljöpåverkan och ge kommande generationer större chans att uppleva naturen utan mikroplaster, kemikalier och andra oönskade ämnen.

Tips, Tricks & Reflektioner

Tipitält är vanligtvis mycket större, tyngre och mer vindkänsliga än andra tältmodeller, men de erbjuder en exceptionell plats att laga mat, umgås med familj och vänner och vänta ut dåligt väder. Allt detta gör tipitält bäst lämpade för resor där du inte behöver bära all din utrustning i en ryggsäck, när du reser med andra eller när du planerar att stanna i skyddade områden där vinden inte har fritt spelrum.

Vandrade, klättrare och cyklister har alltid varit tvungen att väga komfort mot vikt, vilket gör att debatten om hur tungt ett tält ska vara måste vara nästan lika gammal som det kommersiella friluftslivet själv. Varje ny tältmodell väcker en rad olika åsikter, men frågan om hur tungt ett tält ska vara är minst sagt personlig, och för att kunna avgöra vad är en rimligt vikt för ett tält måste du först fråga dig själv hur mycket vikt du är förberedd att bära allt tillsammans. Efter du har svarat på den frågan kan du räkna bakläges hur mycket maten, kläder, ryggsäcken och andra utrustningen kommer att väga, och hur mycket vikt du kan lägga på dem innan du uppnår maxvikten.

När man försöker avgöra vad är en acceptabel vikt för ett tält är det också viktigt att tänkta på den miljö där tältet ska användas. Medans ultralätta tält kan vara en välsignelse när du klättrar i branta backar tål de inte vädret lika väll som tält som är tillverkade av mer robusta material. Valet handlar därför inte bara om gam på vågen, utan också om kompromisser.

I bästa fall är tält konstruerade för att tåla flitig användning i årtionden, medans tält av lägre kvalitet kan börja falla sönder efter bara några få säsonger. Detta betyder inte att kvalitetstält inte kan gå sönder, men i sådana fall beror det troligen på tillverkningsfel, slarv eller otur. Att investera i ett kvalitetstält är därför sällan ett dåligt beslut, även om prislappen kan kännas hög vid första ögonkastet. För att göra beslutet mindre smärtsamt kan du därför tänka ett kvalitetstält främst som en långsiktig investering som kommer att hjälpa dig att spara pengar över tid, inte minst för att du kan oftast sälja ett välskött tält vidare med bra pris, men också för att du inte behöver spendera pengar på ”engångsprodukter” som du måste byta ut regelbundet.