Till skillnad från kupoltält kan tunneltält inte lyftas runt efter att de har satts upp. Det är därför viktigt att välja tältplatsen noggrant, och du kan börja med att leta efter en plan yta som är fri från rötter och stora stenar. Därefter kan du fortsätta med att rensa bort eventuella kottar som ligger på den yta du har valt. Om du känner dig osäker om platsen är bra eller inte kan du lägga dig ner och testa den innan du sätter upp tältet. Det tar bara några sekunder, men ger dig en mycket tydlig bild av hur din rygg kommer att kännas nästa dag.

Det finns vissa fördelar med att sätta upp tunneltält ordentligt i alla väderförhållanden. Till exempel, om tältduken inte är spänt ordentligt samlar den mycket mer fukt när det regnar, vilket gör tältet inte bara blötare utan också tyngre. En annan nackdel med att inte spänna tältduken ordentligt är att det har en tendens att fladdra i vinden, vilket är inte farligt i sig, men ljudnivån kan ibland bli så hög att det håller dig vaken under natten.

En vestibul är ett utrymme mellan ytter- och innertältet, och det fungerar som en buffertzon som skyddar dig från regn, snö och vind när du kryper in och ut ur tältet. Vestibulerna fungerar också som ett praktiskt förvaringsutrymme där du kan förvara dina skor, regnkläder och annan utrustning som du vill ha nära till hands, men helst inte inne i innertältet. Observera, vestibulerna är vanligtvis tillräckligt stora för att rymma skalkläder, kängor och en ryggsäck, men inte mycket mer än så.

I tält avsedda för en person befinner sig både tältets ingång och vestibul vid tältets sida, medans i större modeller befinner dem i ena änden av tältet. Om tältet är avsedda för två eller flera användare kan vestibulen vara något större, men i standardmodeller är det inte givet att vestibulen är så står att varje sovare kan förvara sin ryggsäck i den. Om du vill däremot ha lite mer utrymme kan det vara intressant att veta, att det faktiskt finns modeller med förlängda vestibuler som inte bara rymmer en hel ryggsäck, utan ibland också fungerar som ett skyddat utrymme för enkel matlagning på regniga dagar.

Observera att små vestibuler sällan är säkra att laga mat i, både på grund av brandrisk och bristande ventilation. Om du vill däremot vara säker på att du kan koka kaffe utan att behöva lämna sovsäcken är det värt att från början titta på tältmodeller med förlängda vestibuler, men även då bör du se till att frisk luft kan komma in i tältet innan du tänder spisen.

Tältets förmåga att stå emot vind påverkas av flera faktorer, bland annat av antalet tältstänger, deras tjocklek och hut tältet är förankrat i marken. Det kunde till exempel verka logiskt att anta, att ju tjockare och tyngre tältstänger är desto starkare också måste vara, men verkligheten är tyvärr lite mer nyanserad än så. Stängerna kan nämligen tillverkas av olika material, som alla har sin unika flexibilitet och styrka, men det också finns stora skillnader mellan stänger som tillverkas av samma material, vilket bara visar hur svårt det kan vara att avgöra hur starka stängerna faktiskt är.

Det kanske inte kommer som någon överraskning att dyrare tält ofta är tillverkade av material av högre kvalitet, vilket innebär att de brukar vara mer hållbara i längden än de som tillverkas av sämre material. Det kan dock vara svårt att avgöra om ett tält är av högre eller lägre kvalitet, men en möjlig indikator på att ett tält är av högre kvalitet är att det är konstruerat så att det kan sättas upp med två par tältstänger samtidigt (vilket görs för att öka tältets stabilitet i hårda vindar). En annan indikator är att du faktiskt kan köpa ett extra par stänger, och tältet tjänar en extra guldtjäna om det går att köpa dessa stänger från flera återförsäljare.

Även de starkaste tältstängerna kan knäckas i vinden och även om tunneltält kan vara extremt aerodynamiska under vissa väderförhållanden är de inte det om vinden träffar tältets lång sida. Tunneltält bör därför förankras i marken, inte bara i hörnen utan även med tältlinor, eftersom tältlinorna minskar den belastning som vinden utövar på tältstängerna. Med andra ord är tältlinorna en faktor som kan avgöra om dina tältstänger kommer att knäckas i vinden eller inte. Det är dock viktigt att notera att tältstängerna måste kunna röra sig något i vinden så att de inte går sönder (ungefär som träd), vilket innebär att du inte ska spänna staglinorna så mycket att tältstängerna böjer sig och förlorar för mycket av sin flexibilitet.

En natt i tält kan vara en utmaning för de flesta av oss. Regndroppar som rytmiskt smattrar mot tältduken kan låta lugnande, medans ljudet från kraftigare regnskurar kommer garanterat att hålla de flesta av oss vakna oavsett hur djup vi sover. En annan sak som kan störa en god natts sömn är vinden som får tältduken att fladdra, och det är i sådana stunder som ett par öronproppar är värda sin vikt i guld.

Det är mycket svårt att sätta upp ett tunneltält på ett sätt som förhindrar att det fladdrar i vinden, särskilt den del av tältduken som ligger närmast marken. När vinden slutligen når tältdukens kanter börjar de fladdra i rytmiska pulser som kan vara svåra att ignorera på lång sikt, men du kan försöka minska ljudnivån genom att sätta upp tältet bakom ett av naturens egna vindskydd, till exempel ett stenblock, en kulle eller i en skog.

Vissa tältare kan bli något förvånade när de vaknar upp och upptäckter att tältduken är vått på insidan. Kondensation är dock ett naturligt fenomen och mycket svårt att undvika helt och hållet. En del av fukten som ackumulerar på tältdukens yta skapas av oss när vi andas, medans den andra delen består av fukten som stiger upp från marken, eller transporteras inne i tältet tillsammans med frisk luft. Som sagt gör allt detta tillsammans att vi inte kan undvika kondens helt och hållet, men vi kan minska den genom att se till att luften kan strömma fritt in och ut ur tältet under natten.

Luftflödet in och ut ur tältet påverkas av många faktorer, såsom tältets placering, vind, och om du har kommit ihåg att hålla tältets ventilationsöppningar öppna. Vissa tältmodeller är också lättare att ventilera än andra, särskilt om yttertältet är kapat så att det slutar något ovanför marken (obs. den här konstruktionen skapar en tydlig öppning mellan marken och tältduken där luft kan strömma in och ut ur tältet obehindrat). Detta kan dock ske bara om du har valt att inte fylla vestibulerna tills taket med ryggsäckar, kläder och skor.

Vissa tunneltält är utformade så att tältets ändar kan rullas upp, vilket gör det mycket lättare för luft att passera genom tältet. Denna funktion används kanske mindre för att bekämpa kondens och mer för att hålla temperaturen i tältet nere under de varma sommarmånaderna, men det är en mycket praktisk funktion oavsett varför den används.

Tältets tekniska livslängd påverkas av saker, som till exempel kvaliteten på materialet och hur tältet har sytts ihop, men också av hur du behandlar tältet, och hur ofta du vårdar den. Om du till exempel tältar ofta på dammiga platser utan att rengöra tältduken i mellan kommer den så småningom skadas av de mikroskopiska sandpartiklar som slipar ner tältduken, ungefär som sandpapper.

Om du redan har sett ett tält i regn har du kanske lagt märk till hur vattendroppar bildas till pärlor och rinner av tältduken istället för att tränga in i den. Tältduken isig är inte vattenavvisande, utan den här fenomen beror på att tältduken är behandlats med antingen konstgjorda kemikalier eller silikoner. Eftersom ytbehandlingen inte är en inbyggda del av tältduken betyder det dock att det kan slitas bort, vilket innebär att den måste förnyas lite då och då. Den goda nyheten är dock att du kan förnya behandlingen hemma med hjälp av en sprayflaska eller tvättmaskin.

Många ytbehandlingar innehåller ämnen som de flesta av oss känner kanske till som PFAS, CFCs eller som evighetskemikalier. Många ämnen som tillhör dessa grupper är bioackumulerande, misstänks att vara cancerframkallande, och öka bakteriers resistens mot läkemedel. Det vill säga, ju mer vi producerar, använder och utsätter oss för dessa ämnen, desto mer ackumuleras de i våra kroppar och i kropparna på alla andra levande organismer omkring oss.

Tjugo år efter att evighetskemikalierna upptäcktes att vara problematiska för både människor och miljön har olika industrier till slutet börjat fasa ut användning av dem, i vissa fall genom att ersätta dem med andra, mindre utforskade ämnen med liknande egenskaper. I andra fall har olika industrier gått över till användning av silikoner, men även dessa ämnen har sina nackdelar. Förutom att ha ett stort koldioxidavtryck släpper silikoner ifrån sig mikro- och nanoplaster under hela sin livstid, och även om en enskild partikel är liten blir den samlade mängden av dem ett stort problem i längden. Den årliga avrinningen av mikro- och nanoplaster till våra vattendrag uppskattas motsvara cirka 72 miljoner halvliters plastflaskor, enbart i Europa, så den som påstår att plast inte är ett miljöproblem lever i en drömvärld.

Många av de ovanstående punkter kan kännas obetydliga, men det är summan av dem som i slutet avgör om ett tält håller i flera år, kanske till och med decennier, eller om det blir något som kasseras efter några få nätter. Det är också våra val som i viss mån avgör hur stort kemiskt avtryck vårt tält kommer att ha under sin livstid, och om du bara tar med dig en sak från det här avsnittet, så bör det vara att du endast använder kemikalier som innehåller biologiskt nedbrytbara komponenter.